Detta blir nog första gången jag skriver om min egen problematik utan att ha svansen mellan benen. Det är en konstig känsla att inte behöva skämmas för att man är som man är. Men skön.
Jag har alltid sovit ganska länge på dagarna, även som liten. När jag sov över hos kompisar gick de alltid upp ett par timmar före mig och tyckte att jag var ungefär hur tråkig som helst som bara sov och sov. Jag hatade att gå upp till skolan över allt annat, och det hände att jag somnade på skolbänken under morgonlektionerna. Pappa var likadan, han sov alltid till 11-12 på helgerna.
När jag kom i tonåren började det dock bli lite värre med soveriet. Ville alltid sova till 12. Totalt omöjlig att väcka, jag hade verkligen groteska problem att ta mig upp till skolan. Under gymnasiet hade jag 23502852058 olika väckarklockor utportionerade över huset, kompisar ringde och väckte mig (jag svarade och sade piggt att jag var vaken sedan somnade jag om och hade glömt att de ringt när jag väl vaknade). Var hel död efter skolan och däckade ofta vid 16-17 när man kommit hem. Kunde inte sova på nätterna oavsett tupplur eller ej. Försov jag mig till skolan tyckte jag det var så pinsamt att jag inte vågade gå dit på resten av dagen. Vilket blev en ond cirkel, för desto längre jag var borta desto jobbigare blev det ju så klart att gå dit igen. Kontentan blev att jag hade 70% frånvaro i skolan. Jag blev skickad till läkare som bara sade "du behöver kanske sova" och så var det inte mer med det.
Nu måste jag byta blöja på min son, men fortsättning följer!
Gav upp att väcka min son idag. Tonåring. Precis som du otroligt svår att väcka och har hög frånvaro i skolan. Med risk för inga betyg (ständigt sämre för varje termin). Nian och mycket viktigt år då han har sökt till gymnasiet. Har läst både dina inlägg och och på många andra sidor om dsps, känner igen varenda liten grej. Stackars ungar som måste tvingas in i "fel" dygnsrytm. Varför har inte högstadiet andra tider då "alla vet" att tonåringar har svårt att gå upp tidigt? Oavsätt dsps eller inte. Lycka till med behandlingen! Och man måste inte amma om man mår dåligt av det, ungar kan få flaska! Må så gott!
SvaraRaderaHej!
RaderaJa det kan man fråga sig. Jag bodde utomlands några år, och där hade de olika start-tider för skolan, man kunde antingen börja 7 eller 12 tror jag det var. Jättebra! Förmiddagarna i skolan var bara en suddig dimma, och närvaro spelar ju ingen roll om man ändå inte lär sig något.
En sak jag tycker ni skall göra är att läsa om ADHD också. Sömnsymptomen är i stort sett identiska nämligen, och skulle det vara så att det är adhd han har, så finns det mycket bättre hjälp att få! Man behöver ju inte alls vara hyperaktiv för att ha det utan det kan ju vara tvärtom. Så kolla upp det med!
Hur som helst, be om hjälp! Jag har fått envisas som en galen utter för att få hjälp, och idiotförklarad en himla massa gånger, men kämpa på!!
Tack för din kommentar och stort lycka till! =)